Nu har det hänt igen - ett massmord på en skola i Finland. Matti Saari gick in i sin värld, lekte krig, gjorde sig odödlig och tog med sig till döden 10 klasskamrater från yrkesskolan. Och nu hörs frågorna varför - varför igen.
TV4 samlade till morgonstudion den 28 september en ungdomspanel för att diskutera föräldrarna. Inte helt ok journalistik, enligt min mening, att prata OM förädlrar men inte ha några med i studion. Vad vet gymnasieungdomar om att vara föräldrar. Att säga att vi ska "bry oss" och "ställa frågor" men "inte snoka" är bara patetiskt. Ungdomarnas utgångspunkt är ju att få vara unga och i fred. De vet väl ingenting om att vara tonårsförälder idag - om hur ungar inte vet hur de ska bygga upp sina identiteter, hur jobbigt det är både för föräldrar och ungdomar att hitta bestående partners, hur bristen på privathet och intimitet påverkar oss alla i det nya transparanta samhället.
Jag måste säga att jag slutar aldrig förvånas över den här journalistiken. Det är den omvända auktoriteten där kunskap och levnadserfarenhet inte betyder något - och i mina ögon faktiskt en kvarleva av en 68-kulturrevolution, som lever än kvar i journalistiken. Låt ungdomar diskutera ungdomar, och föräldrar prata om föräldraskap - och sedan alla prata tillsammans.
Det andra som förvånar mig är att 19-åringar och 22-åringar betraktas som barn här. Det är UNGA MÄN och vi kan väl ställa krav på dem. Hur är det möjligt annars att i tv-studion är 17-åringar gamla nog att ge oss föräldrar råd om hur vi ska vara gentemot dem, samtidigt som ungdomar som är 19 år "inte vet vad de gör"...och ska ses som "barn".
Sluta prata om dessa nordiska självmordsbombare i termer av att de är skolelever. De är unga män med mission - inte kanske med tron på Allah - men hatet mot mänskligheten och vår kultur är nog så gemensam. På samma sätt som vi spanar efter blivande terrorister måste vi hitta även dessa mördiska unga män som finns bland oss och som hatar just dig och mig.
Allt är inte internets fel heller, eller hårdrocks. Eller föräldrarnas. Mycket är kulturens fel, och bristen på något att tro på, och bristen av mening i livet - att kunna bygga något. Kanske är vårt samhälle för färdigt och inget finns att bygga vidare på - samtidigt som det är så tomt för själen. Kombinera detta med att 15-åringar kan få automatvapen enligt finsk lag - så har du receptet där. De finska vapenlagarna är en kvarleva från krigstiderna, då varje hus skulle försvara sig mot ryssen och alla unga pojkar skickades till kriget. Så det är inget konstigt i dessa, men nu ändras de ju snart.
Den intressanta fråga är att när ska vi våga säga att "kejsaren är naken" d v s att medier faktiskt skapar det nya samhället och vad som är "humor" eller "underhållning" och visar olika narrativa betraktelser på hur man ska vara, hur man kan vara. Att medier tänjer gränser, är konfliktsökande och inspirerar - till gott och ont. Men så länge medier (läs: filmindustrin, webbindustrin, tidningar, tv, mobiltelefoninnehåll, osv) skapar också forumet för den allmänna debatten får man överhuvudtaget inte kritisera medier. Utan orsakerna ska letas och hittas någon annanstans.
Men man behöver inte vara Einstein för att fatta att ugndomar som mår dåligt och har dålig självbild söker sig till nätet, till likasinnade, och förstärker varandras bild av världen snarare än ifrågasätter den, och det blir en spiral. Och så länge internetinnehållet är i händerna främst på 20-29-åriga unga män utan barn eller ansvar för något så blir det skruvade idéer som testas som spel och program.
Vi måste hitta ett sätta att idka också vettig mediekritik om vi ska kunna styra utvecklingen och inte bara hänga efter som föräldrar. Man efterlyser ju ledarskap från oss - så det är väl dags att börja leda. Vi kan börja med ett forum för mediekritik.
