Jag har inte skrivit på ett tag och på grund av mitt nya jobb kommer jag inte skriva här lika ofta som tidigare. Jag vill bara härmed förmedla en stor sorg på grund av skolmassakern i Finland igår. Jag har själv en son i samma ålder och kan bara föreställa mig hur grymt och sorgligt det känns för föräldrarna som förlorat sina ungdomar igår - och för föräldrarna för mördaren Pekka-Eric Auvinen, som också dog. Pojken som sköt kommer från en musikerfamilj och har förmodligen fått lära sig redan som liten att publik, scen och strålkastare är en viktig del av livet. Nu har han fått sin 15 minutes of fame - på ett kallt och cyniskt sätt.
Det stora misstaget som vi vuxna gör är att tro att alla ungdomar är ironiska när de bär destruktiva symboler och lyssnar på destruktiv musik. Så är det inte. Unga människor försöker skapa en mening i sitt liv och våld och hat är nog så djupa meningar i livet. Om man kommunicerar detta ideligen och lägger sin skapande kraft i att understyrka hot, hat och våld - då är det på riktigt och vuxna ska också se varningstecken på nätet på allvar. Hellre göra bort sig som dum vuxen och fråga för mycket än för lite.
Det som är skakande i fallet är att Pekka-Eric och de andra skolmördarna som vi sett i andra länder beter sig väligt likt självmordsbombare. Skillnaden är att man inte är så organiserad - men testamentet som man lämnar är skakande lik det som självmordsbombare gör. Vi måste se dessa pojkar i tid. Verkligen se.
Vem höll i kameran när Pekka-Eric filmade sina snuttar för YouTube?
