DN journalisten Gert Svensson har intervjuat bl a psykologiprofessorn Carl-Göran Svedin som är verkligen orolig för vad det ständiga inmatningen av nätporr och -våld gör med unga hjärnor och själar. Äntligen en ordentlig genomgång av ämnet. Läs artikeln här.
Svedin säger bland annat:
"Slå upp storbildsskärmen i riksdagen och visa tortyren, våldtäkterna, avrättningarna och hårdporren som barnen får i sig genom internet, då kanske vi får en ordentlig debatt!" säger Carl-Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri.
Det är lika viktigt att börja kampen om skräp som trycks in i våra barns hjärnor via nätet som det är att vakta sockernivåer och hur mycket de sover och rör på sig. Och det är vi föräldrar som får ta oss rätten att bestämma vad våra barn äter, vilka skolor de ska gå - och vad de ska se på nätet. Det är inte anonyma porrförhärligande bloggare som ska bestämma det. Låt oss reclaima våra kids nu innan det är för sent.
Men vad vi behöver också är att fler journalister fattar vad som är vetenskaplighet och vad som är tyckande. Inom bloggvärlden har denna artikelserie och dess experter och författarinnan redan belackats som icke-kunniga. Nu gäller det att journalister som t ex har en studiodebatt att om de ska ha någon "för" och någon "emot" slutsatserna måste de vara likvärdiga vetenskapare. Man kan inte ha en professor med gedigen lång erfarenhet på ena sidan bordet och någon tomte med blogg på andra sidan - och sedan ifrågasätta forskningen utan att gå in i den, dess källor, fakta och slutsatser. I Finland har forskarvärlden nu reagerat på journalistikens sätt att ta några bloggare och andra tyckare i studion och sätta emot hårdkokt fakta från forskningen och låta de okunniga kritisera kunskapen utifrån ickevetenskapliga utgångspunkter, d v s de har varken läst eller förstått studierna.
Ska det debatteras så ska det vara en VETENSKAPARE MOT en VETENSKAPARE - och journalisten ska kunna läsa en avhandling. Annars dränerar vi forskningen helt.
