söndag 2 september 2007

Yttrandefrihet och bildfrihet

Den här kaninen heter Nabaztag och det är "kanin" på armeniska. Nabaztag har W-LAN och kan läsa e-post, spela radio, vara MP3-spelare och banda ljud, bland annat!



Idag görs följande aktiviteter framför webbkameran:

- sover
- har sex
- super och festar
- poserar
- begår olika former av brott
- extreme busighet
- våghalsiga körningar med MC eller bilar
- misshandel
- sport
- piratinspelningar av filmer och konserter
- bloggar (subjektivt, kommenterande, reflekterande)
- äter
- spelar spel
- mobbar
- chattar
- skapar egna bilder och filmer
- lägger ut bilder på sina skapelser (ritningar, stickningar, musik)
- dansar
- reser
- föder barn
- till och med begår självmord

För den yngre generationen är det en självklarhet att man på ett gränslöst sätt kan leva sitt liv on-line. Vad detta innebär för den psykiska utvecklingen vet ingen ännu eftersom vi inte har haft än hela generationer som växer upp on-line. De som är idag runt 25 år och tillhörde gruppen som jag studerade hade inte lika avancerade möjligheter att umgås på webben genom bild och ljud. Det är dock klart att vi lever i allt mer visuell tid även om Internet de facto har uppmuntrat språkutvecklingen, språkinlärningen och skrivandet.

Man kan ana att om en 12 –åring vill verka vuxen och klä sig lite sexigt och posera –och gör det inför en hel värld – kan det kännas genant senare. Även vår generation testade identiteter och poserade; men det gjorde vi hemma framför spegeln med högst ett par kompisar i rummet. Inte inför en publik bestående av otaliga främmande män.

På webben blir mobbning tydligt och dokumenterat. Detta är något som den vuxna världen måste ta itu med. Vi är väldigt snabba på att stifta lagar när det gäller det som alla ungdomar gör – fildelning – men när det gäller att få bort skadligt beteende som skadar våra ungdomar, då blir vi lama och hostar något om yttrandefriheten.

Lite om yttrandefrihetens filosofi
Yttrandefriheten är en ovärderlig frihet. Men då kanske man bör fundera på att den skapades som grunden för den offentliga debatten som i sin tur är forumet för all politik och demokrati. Därmed kan man ibland undra vad det är för yttranden och statements som vi försvarar t ex i samband med barnporrdiskussionen. Barn och ungdomar uppfattar det ofta som en kränkning att deras rätt att få slippa bli brottsoffer väger lättare än vuxnas rätt att titta på barnporr. Det finns ett hyckleri kring detta i Sverige eftersom man dels lämnat problematiken för de ideella krafterna – ytterst lite myndighetstyngd läggs bakom orden när man vill bekämpa barnporr – och samtidigt är man beredd att gå väldigt långt i fråga om fildelning.

Yttrandefriheten kom till som ett begrepp mestadels på 1700 –talets slut och under 1800 –talet när de europeiska staterna formades och politikens fora skapade. Yttranden handlade om t ex i Tyskland först och främst få tillgång till det som sades i parlamentet – för det hade varit hemligt under lång tid! Och sedermera blev det grundstenen i tidningsutgivningen, samt från 1920 –talet också för etermedier. Men låt oss inte glömma att t ex kommersiella krafter inte räknades inom yttrandefriheten så sent som i slutet av 50 –talet och början av 60 –talet då man stoppade Radio Syd och Radio Nord. SR/SVT/UR/LRAB Public Service skapade som en ”garant” för yttrandefriheten inom etermediesektorn. Sammanfattningsvis kan det sägas att yttrandefriheten har handlat mycket om ord – rätten att säga saker högt, kritisera, få sin syn ut till samhället.

Lustigt nog handlar yttrandefrihetsdiskussionen idag om bilder – om någon sorts bildfrihet; rätten att visa vad som helst på nätet. Samtidigt gäller inte lika omfattande bildfrihet inom pressen då de etiska normerna förbjuder t ex att visa bilder på folk som skadats eller dödats i olyckor. Vi brukar få se olycksplatsen eller –bilen istället för den som dog. På nätet anses det dock finnas en anarki som försvaras med ”yttrandefriheten” och i dess namn kan vad som helst visas. Och man gör det. Om ni ber ett barn över 11 år visa de värsta sajterna som de har varit på eller berätta om de värsta bilderna de har sett så brukar det finnas på listan:

- Lik och likdelar (bilder ofta tagna eller stulna från patologiska avdelningar)
- Autentiska krigsbilder
- Autentiska avrättningar (Irak, Afghanistan) – t o m med kniv
- Porr i alla dess former (våld, S/M, barnporr, djurporr, gruppsex…)
- Mobbning, rån och trakasserier
- Våldtäkter
- Sjuk humor
- Värsta tatueringar och piercingar
- Djurtortyr och dödande
- Terroristsajter, hackersajter, bombsajter

En annan lustig sak kring yttrandefriheten är att vi har också upphovsrättigheter. Den är än så länge en rättighetslagstiftning även om fildelningspropositioner försöker göra upphovsrätten till en strafflag. Detta betyder att idag är det inte ett brott att använda någons bilder eller texter, man kan inte dömas till fängelse. Däremot är det en civilrättslig process där man kan kräva skadestånd och ersättning gör det material någon har använt, och om den har använts osmakligt eller på ett sätt att materialets ursprungssyfte förvrängs helt (t ex en affisch mot sexköp hamnar i stället på reklambladet för en eskortservice). I praktiken fungerar det så att man kan skicka räkning eller begära att bilden tas genast bort.

När det gäller fildelning tycks upphovsrätten vara något väldigt starkt. Men jag blir allt mer förbryllad över det faktum att även barn måste ju ha upphovsrätt enligt lagen – inte är det någon åldersgräns på skapandet, inte. Och därmed bör ju det hamna under upphovsrättsliga processer att bilder stjäls och används mot sitt syfte, mot att den som finns på bilden får veta – eller mot bildtagarens vetskap. Jag är säker på att om några barnvänliga jurister började nysta i detta skulle man kunna utveckla vår upphovsrättslag så att även barn kunde stämma osaklig och otillåten användning av deras bilder på nätet. Men jag har aldrig hört att någon skulle ta upp frågan.